Sup-för-barnen - Ett vinnande koncept!

Har precis ätit lunch lagad i hostalets restaurangkök. Så som många gånger förr har en lång natt resulterat i en lång dag. Vi har fått lite special treatment eftersom vi verkar vara de enda som lagar mat på det här stället. Det finns ett gästkök, men där det förr stått en spis finns nu bara ett gapande hål i inredningen och plomberade gasledningar, vilket har resulterat i att vi fått ta det stora köket i besittning. Jag kan inte säga att någon av oss är särskillt besviken. Sex brännare, härligt stora kokkärl och massvis med kryddor som vi får plocka av.

Veckans skolgång har faktiskt varit riktigt givande. Jag fick som sagt hoppa upp en nivå svårighetsmässigt och det har enbert varit positivt. På fyra dagar tycker jag att jag har fått ganska bra grepp om språket, en ganska lagom grund att bygga på. Helt klart hade det varit bättre om jag fått gå en vecka till, något som var på tal, men då det brittiska paret i gruppen skulle dra vidare hade gruppen blivit för liten. Visserligen hade jag och kanadensaren Stephan kunnat gå ensamma, men då hade de fyra timmarna varje dag plötsligt blivit till två eftersom "varje elev får mer tid med läraren". Bullshit.. Att dessutom priset hade varit detsamma som för fyra timmar avgjorde saken. Övningsboken har jag ju kvar så det får bli självstudier framöver. Eventuellt blir det så att jag tar lite lektioner när vi kommit så långt som till Peru eller Ecuador där det är billigare och lärarna inte snackar engelska. Svårare, ja, men förmodligen mer givande. Jag köpte Greven av Montecristo för någon vecka sedan. En lättläst, kortad version med mycket plats för anteckningar i marginalerna. Även om det kommer ta hundra år så är det nog grymt för ordförrådet.

Har genom skolan träffat mycket nya människor så man börjar skapa sig något av en umgängeskrets vilket är jäkligt kul. Buenos Aires som stad är jättevacker med mycket gamla byggnader och kolonialarkitektur, men annars är vimlet som var som helst. Jag kan inte påstå att städer så stora som den här ger mig särskillt mycket, har man varit i en så har man varit i alla. Det är svårt att få någon riktigt bra överblick, både mentalt och socialt, geografiskt och solidaritetsmässigt ryms det så oändligt mycket. Det ekonomiska spektrat är så brett att man inte riktigt vet var man ska lägga krutet. På ett sätt känns det skönt att vara så anonym som man är och på andra sätt inte. Flyktiga kontakter medför ju att man aldrig kan räkna med något, men å andra sidan är det inte någon som begär något från dig.

Vi kom, i onämnt tillstånd, hem halv sex i morse efter en intensiv barrunda som inleddes med ett "ät-och-drick-så-mycket-du-vill-på-en-timme"-jippo. Inget koncept jag kan rekommendera, men hälften av inträdet gick till tidigare nämnda barnhem där vi känner några av volontärerna, så syftet med supandet var i alla fall nobelt:) Sup-för-barnen är kanske något som vi skall ta med oss till Sverige. Inte så hymlande som man är van vid, men det borde bli en riktig höjdare. En, i dubbel bemärkelse, full finlandsfärja kan nog lätt samla in till åtminstone ett par tusen mål mat.

Dagens aktivitet är fest hemma hos två norskor från skolan. Gissar att hela gänget kommer att vara där så förmodligen blir det riktigt trevligt.

Kramar!