Bokhandlaren i Federacion

Ar nu tjugo dagar sedan vi tog vara ryggsackar och lamnade allt i Sverige. En tiondel av var resa ar avklarad och det mesta ar frid och frojd.

Efter tre dagar och tva intensiva natter, lamnade vi Palmer, Nacho, Santi, Yankee o9ch de andra i Rosario. Visst hade man garna stannat langre, for staden i sig var en riktig parla, men all cigarettrok, alla majaangor och uteblivna maltider blev inte riktigt hallbart i langden. Kanske aker vi tillbaka, men i sadana fall for att fa uppleva det omtalade nattlivet med allt vad det innebar. Det sags vara det basta i Argentina.

Jag har fatt nagra konstiga bett av nagra sma myror som jag inte riktigt tal, sa det ser ut som om jag har masslingen. Man skall inte sova direkt pa graset i parker, PING, en erfarenhet rikare. Det kliar i alla fall forjavligt.

Vi kom fram till Federation klockan nio pa morgonen efter atta timmar pa nattbussen. Aven om bussbiljetterna har ar forhallandevis dyra sa maste jag saga att standarden pa bussarna hittillsar valdigt hog, aven med svenska matt matt (schack matt osv.). Skona mjuka saten som kan fallas ooch mycket utrymme for benen. Att sedan det nastan aldrig ar fullt sa att man kan ta tva saten gor inte saken samre.
Vi motte upp med var vard Carlos i hans bokaffar i det lilla centrumet, vilket egentligen bara bestod av en butikskantad gata dar utbudet ocksa speglade storleken pa byn vi bor i. Huset i vilket vi ar inackorderade ar en mysig liten stugai utkanten av stan, med en liten tradgard stor nog att innehalla ett forvuxet kryddland och ett kladstreck (kladsträck? definitionsfraga?). Riktigt skont med lite tid for rekreation utan att kanna att det ar nagot som maste ses eller goras. Och tystnad, nagot som det verkligen inte erbjods sa mycket av, varken i Buenos Aires eller i lagenheten i Rosario (fullt os, medvetslos (bokstavligen, av katterna att doma; pa natten hyperaktiva, pa dagen lika stenade som alla de andra)). Att bara sitta och skriva pa grasmattan. Life as it should be.

Vi installerade oss i huset och fortsatte direkt till de varma kallorna, stans stolthet, dar jag fick mig en valbehovlig dusch efter fyra eller fam dagar utan.
Med oss i hos Carlos bor ocksa tva fransyskor, Celine och Elise, vilket till en borjan kandes helt vardelost. Den forsta timmen ensamma med Carlos gick sprakmassigt jattebra. Jag interagerade till och med med nagot som skulle kunna likna meningar. Nar sedan fransyskorna fick nys om att jag pratade franska vandes allt upp-och-ner. Da man tidigare fatt chansen att sitta i bakgrunden och langsamt ta in allt, blev nu till att allt skulle forklaras pa ytterligare ett sprak vilket for mig mer eller mindre innebar mental hardsmalta. Visst att spraken ar lika, men att blanda dem utan att kunna vare sig det ena eller det andra sarskillt bra, gar inte. Allt det tank som man fatt fortranga fram till nu for att det tillhort franskan, kom aterigen upp till ytan.