Moder jords massiva

Efter ett somnigt och olidligt varmt mellanlandningsdygn i Posadas vandes blicken mot den senaste veckans strapatsers verkliga destination; Iguazu. En maktig parilla intogs for andra dagen i rad pa en kvarterskrog vid terminalen innan vi tog nattbussen.

En parillada ar argentinas stolthet och ar egentligen bara en stor grill, men vilken grill sen. Har nere kan man ga pa Lammet & Grisen sju dagar i veckan om man sa onskar, valja och vraka vid grillen, ata sig matt och sedan ga darifran, visserligen 35SEK fattigare, men med mat (kött) i magen for i alla fall ett par dagar framover.

Vi kom fram till Iguazu vid halv sex och lade oss for att sova pa varsin bank utanfor terminalen. Ingen skonhetssomn direkt, men vi fick i alla fall sova ytterligare ett par timmar innan polisen kom och korde bort oss vid attatiden. Griniga javlar:)
Ett helt fantastiskt tropiskt askovader drog over medan vi vantade pa att Johan skulle komma fran Buenos Aires och jag skulle tippa att det i alla fall kom en 100 mm pa de tva timmarna vi vantade. Man kunde inte prata inne i den plattakstackta terminalen.

Dagen darpa gick vi upp tidigt for att ta 7:40-bussen de tjugo minutrarna bort till nationalparken. Vi hade traffat en irlandsk kompis fran BsAs pa hostalet, Peter, sa han hangde pa.

Att saga att fallen var haftiga ar en underdrift! Detta skall upplevas! Att fa se, hora, kanna danet ga genom kroppen ar en upplevelse utan dess like. Och vyn som moter en umder tiden man avverkar de milslanga gangvagarna gar inte att beskriva. Vattenfall sa langt ogat nar, stora, sma, hoga laga, i olika etapper nedfor de branta, gronskande klippvaggarna. Apor, nasbjornar, tucaner, marsvin, meterlanga odlor.
Forhoppningsvis blev nagra av bilderna sa bra att de i alla fall kan ge en liten uppfattning for er darhemma hur maktigt det ar.

For att verkligen uppleva krafterna som var i rorelse tog vi turistbaten in i fallet, och det var verkligen vart varje krona.
Vi varderade risken att det skulle vara en turistfalla som vard att ta, efter viss overtalning fran en av biljettforsaljarna som visade oss ett foto over hur fallen brukade se ut och forklarade att det som det sag ut idag, efter allt regn, var fyra ganger sa mycket vatten. Det ar klart man inte ville missa det. Ut i vattnet bar det.
En otroligt maktig upplevelse att fa kanna, kanna, kanna vag efter vag skolja over oss, och sedan in i fallen. Aah... Ingen nojespark i varlden kan sla det.

Portiern pa vart hostel hade tipsat oss om ett litet vattenfall i utkanten av omradet med en naturlig pool nedanfor dar man kunde bada, sa framat eftermiddagskvisten nar vi kande oss klara med fallen promenerade vi dit. Tre kilometer in i djungeln pa en slingrande lerig, ode skogsstig, dar halvdecimeterstora myror delade var vag tillsammans med solbadande varaner och farggranna ormar som fick skrammas ivag nar de lag i vagen for den modiga kvartetten.
Vi kom fram och tog genast av oss kladerna for att tvaga vara trotta kroppar i vattnet som efter tolv meter slog emot oss i ett enda stort erotiskt mote med naturen. Det ar inte alla som har näckat i en nationalpark:) Man kan lugnt saga att de andra turisterna som vagat sig dit fick en smarre chock nar de sag oss. Positiv eller negativ, vem vet? Jag har i alla fall hort att ariska vattenväsen ar ganska ovanliga i de ha trakterna.
En tysk man fick lov att ta lite bilder som formodligen ligger pa Johans profil pa facebook. Kanske kan ni fa er sig en glimt.

Tillbaka i byn blev nu fragan: Sao Paulo eller Corrientes?
Johan skulle till Sao Paulo och Sebbe var lite taggad, men tillslut blev det anda Corrientes eftersom bussen Osterut redan gatt. Snabbmiddag pasta bolognese och sova pa bussen. En extemt intensiv dag var till anda och det hade nog inte gatt fem minuter innan vi bada sov som stockar.