Då dagen gryr...

Det är onekligen så att världen inte är uppochner bara för att man byter halvklot. Visst, precis som väntat är mycket annorlunda, (maten, språket, bussens tid-och-otidtabell etc.) men känslan att vakna till ett sovande, mörkt, kallt hus vid halv-sju-tiden, sätta ner fötterna på ett svinkallt, dragit golv, och tassa ner för att äta frukost innan skolan, kommer förmodligen inte bli bättre om man byter planet. De där första minuterna innan man fått upp värmen: GAHGH!

Men så, när man sitter där med sitt kaffe, det är tyst och lugnt, och man successivt vaknar med den uppgående solen. Det är då det slår en: När man tittar ut över det här, då är ta mig fasen inte livet så jäkla illa...

Mina akademiska bedrifter i Chile är såhär långt lätträknade. De första veckorna här främst fått gå åt till att försöka förstå hur saker och ting fungerar; att skriva (läs tjata) in sig på kurser som man inte är behörig till, att lära känna sina kurskamrater och tvinga dem på information som man inte kunnat tillgodogöra sig, och att sälja in sig hos framtida projektgrupper där att det ända man eventuellt kan bidra med är friska fläktar från landet i norr.

Jag har haft lite tur men de kurser som jag för ett halvår sen, i blindo, valde från Sverige. Jag har turen att inte dela klassrum men någon annan utlänning, vilket gör att jag måste terrorisera chilenarna. Till en början var det  en aning svårt att få kontakt, men allteftersom de vänjt sig vid min nuna, har de mjuknat och drar sitt strå till min trivselstack. Nu är det bara att försöka höja ambitionsnivån och pluggintensiteten lite för att faktiskt lära sig något av det som lärs ut under lektionerna...

----------------------------------------------------------------

Vi har hunnit vara i Peru också! Riktigt roligt att få komma tillbaka och träffa Sebbes peruanska familjer, och dessutom få visa Sandra lite av de som hon bara fick följa på avstånd för tre är sedan. Vi har ätit cuy, ceviche och Pachamanca, och dessutom tagit en runda för att känna på Huancayos beryktade nattliv. Mer om det kan nog kanske komma lite senare. Nu när jag faktiskt tagit mig för att skriva ett inlägg, hoppas jag på att fortsätta. 

Kramar