onsdag 14 januari 2009

Körtelsmörgas och en smak av livet pa luffen...

Sa sitter man har igen!
Det var ett tag sen, det maste jag medge, men ibland maste man tillata sig att ta en liten paus i rapporterandet. Inspirationen har helt enkelt inte funnits och jag ska saga att man inte chockas pa samma satt langre av saker som tidigare var udda, man hardas och kommer in i nagon typ av vardagsbackpacking. Att sen bristen pa internet har varit ungefar densamma har saledes inte gjort nagot. Det far bli ett freestyleinlagg idag for dagboken hjalper inte mycket just nu.

Sa, var ar vi nu? Var har vi varit?
Vi akte fran Bariloche till Santiago, en jattefin stad i femmiljonersklassen omgiven av fina snokladda berg och med manga fina parker att slappa i. Lite couchsurfing och lite hostel.

Vi akte en bit norrut till Los Vilos for att halsa pa Sebbes kusse Paulina, hennes morforaldrar och morbror Tito. Helt underbart lyckat med sol, strand, hoga vagor, god mat och mycket gott sallskap. Underbart trevlig familj!
Paulina slog folje med oss till Valparaiso for att kanna av nattlivet. Om vi gillade Santiago sa var Valparaiso annu battre. Hela staden ar byggd pa tiotalet kullar som sluttar ner mot havet och vyerna over den vidstrackta bukten ar helt fantastiska. De tva dagarna som vi bestamt oss att ge staden blev intensiva med mycket promenerande pa dagarna for att se allt och utgang pa natterna. Tva utekvallar i rad satter sina spar, i alla fall nu nar man inte ar van, men grymt roligt var det. Dansa natten lang ar inget man ar direkt bortskamd med:)

Tog sista bussen till Mendoza dit vi anlande vid femtiden utan en blund sa terminalgolvet fick som mangen annan gang tjana som sovplats ett par, tre timmar innan affarerna skulle oppna och vi blav bortkorda av vakterna. Som tur var hade vi fatt svar fran soffa...

Just nu kommer vi fran Museo de Artes Modernas i Mendoza. Lite i abstraktaste laget for min hjarna, sarskillt i den trettiotregradiga varmen som rader. PET-flaskor med vatten stallda i monster och suddiga foton med losryckta ord ar lite for avancerat for mig tror jag?
Vi bor hos Hugo och hans attaariga dotter i en forort en bit utanfor centrum, och dagarna spenderas lasandes i nagon park eller dikterandes meningslosa men ack sa intressanta listor; senast utdoende yrken (se bifogad lista).

Igar var vi pa restaurang och jag fick nu klart for mig varfor det finns sa otroligt mcyket losspringande hundar har nere. Nog for att manga ar gatuhundar och hemlosa, men kulturen har vad galler hur man huserar sin hund ar lite annorlunda. Hugo hade tidigare forklarat att han hade med sig lite hund overallt, och nar vi skulle ata var inget undantag. Skillnaden i Sverige ar att man har kvar sin hund i bilen medan man ater, har lamnas den okopplad utanfor restaurangne att gora lite som den vill. Nar vi sedan skulle ga visslade Hugo pa vag till bilen och huden kom som skjuten ur en kanon springandes fran kvarteret mittimot. Till historien skall tillaggas att vi nu alltsa befann oss i centrum av en miljonstad.

Vi blev rekommenderade en Lomito, en smorgas med kott, som vi inte riktikt visst evar det var pa och bestallde in. Vart sallskap visste inte riktigt vad det vi at var heller, men efter att jag, innan jag hunnit ta en tugga, fatt en forklaring, forvandlades min kulinariska upplevelse till en smarre psykisk pers. Nog for att det inte smakade sa mycket, men att det fettdrypande sega "kottet" i min smorgas var nagon typ av körtel, gjorde att jag fick kampa lite mer for naringen. Jag fick i alla fall i mig den, och till och med den sjalvutnamnde inalvskvarnen Sebbe var imponerad. En seger!

En annan liten iakttagelse som inte riktigt skulle vara okej i hemlandet ar hur spadbarn flangs runt i bara blojan for att skona dem fran varmen, men utan en tanke pa solen som ska vara varldens farligaste just har. Visst, de har battre pigment, men nog maste det val vara bra farligt?

------------------------------------------------------

Och nu som lovat ett litet smakprov av det som vi sysselsatter oss med nar vi roar oss.
Kanske sager det mer om vara flickvanner som star ut med oss hemma. Vem vet?
Tillägg välkomas!

Kittelflickare
Tunnbindare
Bödel
Rackare
Positivhalare
Kusk
Starrstickare
Page
Dräng/Piga
Upptäcktsresande
Typsättare
Perukmakare
Bard
Väpnare
Lykttändare
Valharpunist
Amma
Kastratsangare
Smäcka
Urmakare
Aderlatare
Rasbiolog
Sumprunkare
Rallare
Flottare
Dasstömmare
Borstbindare
Gravgrävare
Fyrmästare
Provsmakare




Etiketter:

12 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Ja, nu känns det bättre! Ni verkar ha det som jag av mitt hela hjärta hoppas att det ska vara. Det är ju så exotiska platser för oss här hemma och man har ju ingen aning om vad det är för sorts folk ni möter men vi lär oss sakta men säkert att det finns fler platser på jorden där man lever ett civilicerat liv. Det var starkt gjort att få i sig den där körteln! Jag hade inte klarat det. Såg i söndags dokumentären om när de kraschade med flygplanet i Anderna på 70-talet. De skulle flyga från Montevideo till Chile och någon av platserna de sades ha passerat före kraschen känner jag igen från er resväg i Chile. De som var med berättade själva nu om hur de klarade sig i över 60 dagar i kylan. Mycket sevärt!
Kul att Sebbe har en kusin där i Chile. Nu har ni väl snart siktet inställt på Peru. Ska ni bo hos hans familj där eller resa runt?
Nu har det börjat ljusna här på dagarna.Idag när jag kom hem 16.00 var det nästan ljust. Det känns bra. Ska be Sandra eller Mackan hjälpa mig med mikrofonen. Har skickat mail med min skape adress, Martin är i London.
Många kramar från mamma!!

14 januari 2009 kl. 11:49  
Blogger Erik sa...

Har nu fått reda på vad det var för körtel och kan glatt meddela att salivkörtel inte är en av mina favoriter...

15 januari 2009 kl. 05:44  
Blogger Tjutberg sa...

Jag tycker vi startar en ny vykorts-tävling! den som kan komma upp med flest utdöda eller starkt utdöende yrken fram till den 22 januari får nästa vykort!
Jag och Erik är självklart omutbara enväldiga domare om vad som ska räknas och inte. Maila era bidrag till oss!
Må bäste streber vinna!

15 januari 2009 kl. 06:19  
Anonymous Anonym sa...

Jag undrar vad din far säger när du fört upp dasstömmare på listan
över utdöda yrken...
Ha det bra!
Nils

15 januari 2009 kl. 09:06  
Anonymous Anonym sa...

Hej Erik! Tufft att du fick i dig körtelmackan, det är nog inget man skulle beställa frivilligt:)mamma (hanna) tror att det är bräss. Pappa tipsar om komage;) Idag var jag bandymålis, superkul. Jag har lite ömma knän. Hoppas ni hat det superbra i Peru, Chile eller var ni nu är:)Jag har också skapat en blogg(www.majamink.blogspot.com)

Titta gärna mina inlägg om du hinner. Åter igen ha det superbra!

Kramizar Maja

15 januari 2009 kl. 09:08  
Anonymous Anonym sa...

Hej där borta!
Kul att höra från er igen, skrivlustan tycks inte ha avtagit till allas vår glädje!
Vad gäller salivkörtlar frestas man säga att slik föda ska man inte spotta på, men vid närmare eftertanke skulle jag nog spara dom till katterna ...
Förträffliga Google har åter vidgat mina vyer: det finns massor att lära om Los Vilos (som jag naturligtvis aldrig tillförne hört talas om!), alltifrån kopparexport, pelikaneldorado och Paradiso Beach till spektakulära växter som Alstroemeria. Valparaiso (som jag faktiskt känner till namnet genom Evert Taube) har jag inte vågat slå på än, men den staden verkar ju vara något extra.
Kul med de gamla yrkena, det kan bli en stafett genom seklerna - det är i sanning en imponerande kunskap ni ådagalägger i er uppräkning! Som utövande dasstömmare (helt riktigt Nils!) och dessutom (sommaren -62) t.f. dödgrävare vill jag inledningsvis bidra med följande smakprov (och återkomma senare vid behov):
Statare, torpare, mejerska, taktäckare, aviatör, klensmed, glasblåsare,kakelugnsmakare, hovslagare, kanngjutare, pipmakare, pontonjär, roddarmadam, narr, lekare, munskänk, stuvare, gelbgjutare, stuckatör, kolare, hattmakare, läsare, fältskär, vapensmed och, varför inte?!, folkskollärare.
Vissa av dessa yrkens försvinnande kan man begråta, de vore värda ett bättre öde.
God fortsättning norrut och ta väl hand om er! Hoppas ni orkar skriva snart igen!
Pappa

15 januari 2009 kl. 14:27  
Anonymous Anonym sa...

Sorry!
Jag ställde till det märker jag, bidragen skulle MAILAS (inte bloggas) upptäcker jag nu, och deltar givetvis utom tävlan i denna inventering.
Ledsen att jag klantade till en kul idé, men ser fram emot andras bidrag!
Pappa

15 januari 2009 kl. 14:39  
Anonymous Anonym sa...

Dödgrävare som utdöende yrke, jojo/Thomas

15 januari 2009 kl. 15:29  
Anonymous Anonym sa...

Xylograf är ett tämligen utdött yrke som jag har största respekt för./Thomas

15 januari 2009 kl. 15:37  
Anonymous Anonym sa...

Flaggstångsknoppsförgyllaregesäll./Thomas

17 januari 2009 kl. 16:20  
Anonymous Anonym sa...

mitt bidrag: milleniebuggsutredare

//Mina

20 januari 2009 kl. 00:47  
Blogger Malin sa...

Hua, jag känner pressen!

22 januari 2009 kl. 02:56  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida