...och Herren steg ned från sig tron på himlavalvet och förde med all sin kraft bollen till nätmaskorna...

Vi anlände till Baiha Blanca en tidig decembermorgon och med ens uppenbarade de sig. Med sina pedantiskt strukna vita skjortor, pressade kostymbyxor och glänsande namnskyltar lös de verkligen upp den morgontrötta ankomsthallen. En efter en kom de spatserande med sina gigantiska rullväskor och när skaran överskridit femtontalet blev frestelsen för stor och vi drog oss ditåt för lite välbehövlig social stimuli. Elder San Martin och Elder Jorgensen presenterade sig artigt och efter de vanliga frågorna om var vi kom ifrån, vad vi gjorde osv., frågor som den här gången var ömsesidiga, kom så det som vi hoppats på: Var ska ni bo? Vi förklarade kort vår situation och blev då direkt inbjudna att sova i deras lya. Ah, lite spänning i vardagen!

Måndagarna visade sig vara deras lediga dag, så efter att vi installerat oss, bar det av till högkvarteret för lite bollspel med resten av gänget. Man fick bita sig lite i tungan för att inte slänga ur sig alla frågor som ploppade upp i huvudet, men jag kostade i alla fall på mig att ta reda på grunddragen i tron och motivet med denna massiva missionsverksamhet. Jorgensen förklarade kort att de faktiskt inte var som alla andra missionerande rörelser som till varje pris försökte värva medlemmar utan att de "leder folk in i den rätta tron". Jojo.. Fantastiskt vackert tillsammans med det faktum att de senare förklarade att varje missionär, under sina två år på uppdrag, hade som mål att döpa minst en person. Vi nickade artigt och fick glatt nöja oss med förklaringen. När man har en sängplats att bli av med blir man lite mer försiktig:)

På huvuskvarteret stod det ganska klart vilka som utgjorde stommen i samfundet. Förutom Jorgensen pratade vi med Elder Dahl och jag ve't inte hur många skandinaviska namn som gick förbi. Man kunde förundrat konstatera de skandinaviska emigranternas roll på de amerikanska kontinenterna.
Förutom en liten klick chilenare var det nästan bara amerikaner på uppdrag av "profeten". Alla var mellan arton och tjugofem.

Fick mig en pratstund med Elder Baily, en vilsen bilmekaniker från mellanvästern som, när vi kom in på Irakkriget (och nej, jag tog inte initiativet till den diskussionen) gav ett litet smakprov på de åsikter som sorgligt nog besannade mina fördomar om den amerikanska södern.
"Att det går dåligt i Irak är bara en fabrikation och lögn. Tv-bolagen ägs av rika socialister och via de världsomspännande kanalerna som CNN sprids allt det här till alla andra nationerna som vänder sig emot oss amerikaner som kämpar för frihet. Vi är den räddande ängeln som frälser världen från terror och diktaturer när ingen anna gör det."
När sedan falklandskriget kom upp på tapeten och han sa att USA's inblandning berodde argentiska nazikopplingar stängde vi av och spelade lite boll i stället.

Det blev lite "Swedish magic" och många snygga härligt oortodoxa målgester från undertecknad innan vi bröt upp och glädjen för mig byttes i ett härligt dubbelsidigt migränanfall med allt vad det innebär. Vi åkte hem och Sebbe lagade lite käk medan jag gick och la mig efter den vanliga piller-cocktailen med en ipren och två alvedon. Sebbe den stackarn fick även han sitt straff för förnedringen av de utvalda; Två saftiga blodblåsor, en på varje fot. Fotboll är en farlig sport.

Vi har i alla fall haft väldig tur med de gudamän vi bor hos. Indoktrinerade men öppna och trevliga.