Longing for kisses? Follow me!

Vaknat upp efter annu en natt med Alexandre och ganget pa galej i Poerto Alegre.
Alexandre, som med sina 1,50 möh, trettio ar, overkammade flint och hastsvans, inte ser sa mycket ut for varlden, vager verkligen upp sin ringa storlek med en enorm personliget. Jag tror jag aldrig forr traffat en sa sprudlande glad, omtanksam person, som verkligen genuint utstralar att han vill att man ska ha det sa bra som mojligt. Skont ar det ocksa att man aldrig kanner sig tvingad till att gora nagot, ga ut eller stanna inne, laga kak eller kaka ute. Man hela tiden har ett val.

Dagarna har bjudit pa allt och ingenting. Vi var pa vag till en pub for ett par dagar sen nar plotsligt alla i sallskapet vander sig om och skriker Run!
Vi springer en 2-300 meter innan de stannar och de kan forklara att de sett "a crazy guy with a gun". Sa subtila tecken som att han kommit gaende mot oss just dar just da med handen innanfor jackan var nagot som varken jag eller Sebbe ens reagerat over. Det poangterar aterigen hur bra det ar att vara med locals som vet vad de skall halla utkik efter och har vett att springa darifran.

Vi slot upp med Alex for att ata lunch, men forst efter att han varit pa banken for att betala en rakning (OBS! Räkning, nagot annat kommer inte pa fraga.). Klockan var val framat ett och nar han skulle skriva i inbetalningsblanketten fick han be Sebastian om hjalp. Hans hander skakade sa mycket att han inte kunde skriva.
Ar det nagot man ska vara orolig for ar det hans halsa. Han roker, festar i princip veckans alla dagar, kommer hem ett par timmar innan han ska ga till jobbet och star dar medan vi andra dricker vatten pa morgonkvisten och blandar en harlig halvlitersgrogg. Att han klarar av att skota sitt jobb ar ett under, och att husen som han konstruerar star upp tyder val endast pa att det ar datorer som skoter det mesta.

Porto Alegre ar en stad som bjuder det mesta. Vi spatserar som vanligt runt och erovrar till fots sa manga erfarenheter som mojligt, men har har vi ocksa pa riktigt fatt en glimt av nattlivet.
Nar man ar ute forbluffas man over hur stor attitydskillnaden ar mellan Brasilien, eller atminstone POA, och Sverige. Har delar man dansgolvet med bogar, flator, hardrockare, bimbos, emos, artonaringar och femtioaringar. Och det funkar! Man kan lite nedslaget konstatera att svenskar pa den punkten ar ganska kategoriserande. Alla har sin plats och sin klubb, och utrymmet for gransoverskridande ar inte lika stort som har dar alla roar sig tillsammans.

Bogarna har i alla fall javligt bra smak! Min MPC (Multi Purpose Cloth) har an en gang visat upp ett nytt anvandningsomrade, denna gang som homoerotiskt blickfang. Tror fan aldrig att man fatt sa mycket, lat oss kalla det, hm, positiv respons som har. Kanske ska man sadla om?:)

For att aterga till den fantastiska oppenheten sa ar val det mest talande exemplet att smaplufsiga kvinnor i medelaldern, eller vem som helst for den delen, faktiskt far ga runt och ha pa sig platasandaler, paljettights och magtroja med texten "You wanna take my virginity?".
Faktum ar att de bristande engelskkunskaperna pa den har kontinenten genomgaende ar valdigt roande. Stora som sma, unga som gamla, gar tjejjerna omkring med tryck som skulle lamna ovriga pa planeten dubbelvikta, av en eller annan anledning.