Passgang i Paraguay

At middag med Pablo och han tjej igar. Riktigt trevliga manniskor, oppna och inte sa paklistrade trevliga. Skon omvaxling efter dagarna hos Gabriela . De pratar dessutom engelska. Skont att for en gang skull kunna visa vem man ar, uttrycka kanslor och bara helt avslappnat prata utan att staka sig.

Klockan ar atta och jag sitter pa Plaza de los Heroes i Asuncion, Paraguay. En kvinna star och mortlar mynta och luften doftar av angorna. Har i Paraguay dricks namligen en annan sort av mate kallad Tereré. Mate dricks vanligtvis hett, men i de har trakterna ar klimatet inte sa inbjudande till att dricka en het dryck, sa darfor gor man den iskallt laskande med en gnutta mynta eller citronmeliss. Dock pa samma teliknande grundört. Den termos som i till exempel Montevideo hindrade vattnet fran att svalna ar har giganstiska for att rymma is som kyler vattnet. De olika dryckerna dricks pa smma satt med bombilla.

Vi tog nattbussen som en utflykt hit for att fa nittio nya dagar till vart turistvisum i Argentina och i viss man ocksa for att i alla fall fa en glimt av Paraguay. Forsta anblicken ger intrycket av ett bra mycket mindre utvecklat land an bade Argentina och Uruguay. Dock sakert en mer sann bild av hur Sydamerika till stor del ser ut. Stora ekonomiska skillnader och en mer utpraglad fattigdom pa ett mer ogenerat satt. Ogenerat och in your face, men jag far kanslan av att det har ar mera arligt. Raderna av smutsiga skoputsare pa stortorget som till skillnad fran sina frander faktiskt kan tjana sitt uppehalle och forsorja sin familj. Man slas av att det stora flackfritt kliniskt vita presidentpalatset med sin prunkande tradgard och den hypermoderna nybyggda kongressbyggnaden faktiskt ligger vagg i vagg (vi snackar tiotalet meter) med de skjul som bildar kakstadsstadsdelarna. I en stad som Buenos Aires hade detta varit otankbart, men hit har tanken pa segregation i form av uppdelande inte natt. Visst finns det rika och fattiga grannskap, men i innerstaden lever alla i princip ovanpa varandra, och da inte bara i form av medelklassen och uteliggarna.

Vi vaxlade in 100 argentinska pesos, cirka 230 svenska kronor, och fick ut 130000 paraguayanska guaranies, sa det har nog varit en ratt saftig inflation fram till idag. Jag har intagit mitt livs, enligt sedelvalorerna, hittills dyraste maltid som gick pa dryga 52000. Gott var det.


Har kopt ett talt! Sa nu blir det till att campa i nationalparken Mburucuya som ar nasta mal pa var fard.