Vad ska jag bli när jag blir stor?

Efter två utenätter i rad med lite för lite sömn och alldeles för mycket energidryck, börjar jag så smått komma ur mitt på något konstigt sätt, vaket komatiserade tillstånd. Det är väldigt udda att komma hem från krogen extremt kroppsligt trätt, sova några timmar och sedan vakna upp utslagen utan att kunna somna om och ligga i någon typ av ofrivilligt vegetativt tillstånd i fyra, fem timmar, helt oförmögen att göra någonting över huvud taget.
Mycket musik, mycket tankar.
Ofta är det bara en sak åt gången, ett tema, som tar upp all tid och alla tankar kretsar selektivt kring det. Kanske är det ett sätt för huvudet att inte ge vika för hemlängtan eller börja tänka destruktivt. Trots massiv trötthet är dock allting för närvarande fint.

Och dagens ämne för mina tankar?
Utbildning... Karriär.. Helt enkelt frågan vad fasen som skall ske när jag kommer hem, när mitt vuxna liv (?) tar vid.
Något som är säkert är dock att jag aldrig förr kännt så starkt för att jag verkligen vill ta tag i allting. Jag vill plugga när jag kommer hem och det känns ganska betryggande.

Har idag gått igenom yrken som tex arkitekt, ett yrke som var en dröm när jag var mindre. Jag måste säga att jag fortfarande är rejält taggad men den drömmen får nog förbli just en dröm, 19,7 är ganske långt borta. Visserligen kan man komma in genom ett test som faktiskt fyller närmare 50% av platserna, men sista inlämningsdag för hemuppgiften är den 15e april och ett år till på statoil i väntan på nästa känns inte så lockande. Försöker i alla fall maila vägledaren på KTH för att fråga om det finns någon anna möjlighet, men jag tror inte chansen är så stor. Tyvärr.

Sedan finns viljan att göra något mer samhällsnyttigt (kategorisering förhoppningsvis utan att nu förlora min relation till Pappa V. för att ha undervärderat samhällsinsatsen i densammes yrke.). Akademisk utbildning blir det alltid, men chockdoktirinen har verkligen fått mig att få upp ögonen för att göra något åt orättvisor. Frågan är bara vilken angreppspunkt man ska ta. Vägen till makroekonomi och bistånd kanske man kan ta via nationalekonomiprogrammet? Eller kanske indek för att fly den riktiga samhällsvetanstämpeln.
Sedan är det ju helt klart att det finns andra samhällsnyttiga vägar som kanske på sikt är ännu mer betydelsefulla. Möjligheten få jobb och att hålla på med något inom hållbar utveckling och förnybara energikällor torde vara ganska stora. Är det måhända industridesign som man då ska välja? Eller någon annan typ av teknisk ingenjörsutbildning?

Kognitionsvetenskap har ju pratat om de senaste åren och känner mig fortfarande ganska sugen, men det faktum att jag då skulle behöva flytta till Umeå, Linkan eller Skövde gör att jag i princip har dumpat idén. Egentligen finns det väl bara en anledning till att Uppsala är det absolut längsta jag skulle kuna tänka mig att flytta, men den anledningen väger tungt.
University of San Diego ska visserligen ha världens bästa kognitionsvetarutbildning och det är nog en kul stad.. Men men..

Kanske ska bli mormon - eller eremit. Mja.. Intellektuell elit låter bättre som titel, men vilket lärosäte har den utbildningen?