måndag 29 december 2008

Diskussionslusta...

Ett par dagar till i en riktig turisthala. Har dock hamnat pa ett hostal som huserar ett helt gang med Israeler, sa fart ar det alltid, inte minst nar man kommer igang att diskutera Israel-Palestinakonfliken. Bor med en kille (jag och Sebbe har olika rum) som ar det storsta muskelberg jag stott pa. Dessutom Krav-Maga-instruktor i israelska armén sa det kanske inte ar nagon man ska stota sig med i forsta tagen:)

Efter julfirandet i Porto Arenas och efterlangtade samtal hem, julmat och lite allman avslappning, har vi hunnit med en kort mellanlandning i Puerto Natales innan vi kom hit. Glasiaren, som var det riktiga malet med destinationen, avklarades pa en halvdag med hjalp av Tal, som vi bor med, och en hyrbil. Bra mycket billigare an chartrad buss. Regn och rusk nar vi val var dar, men riktigt haftigt med kalvande isblock och femtio meter hoga lodrata ivaggar.

Som sa manga ganger forr har var vag korsats av massor med israeler pa upptacksfard efter militartjanstgoring. Tankte att det var dags att fa sina fordomar gentemot Israel krossade och initierade ett samtal.
Man blir ledsen nar man gar in med forvantningen att allt ska vara battre an vad man tror och det ar sa fatalt mycket samre. 
Jag var mest nyfiken pà om det var ett krig mellen tva folk eller om det var Isreals regering som stod for bombardemanget, men uppenbarligen finns det ett massivt folkligt stod.
Tal forklarade:
"Alla, kvinnor som man, gor militartjanstgoring i tva eller tre ar och ar sedan inkallad att jobba en manad varje ar efter det. Det israelska folket, varje stridsduglig person, utgor militaren, sa kriget utkampas av hela den israelska nationen. Folket ar militaren - militaren ar folket." 

Hila forklarade:
"Jag umgicks ett tag med en som jag inte visste var arab, vi hade jattetrevligt, men sa fort jag fick reda pa var hon var arab spottade jag pa henne och sade att jag hatade henne. Det ar sa det ar. Hon var trevligt och vi hade jatteroligt, men jag umgas inte med terrorister."
"Jag hatar araber", heter det, "vi blir glada nar vi hor om palestinier som dodats och bomber fallts. De ar djur".
Hon drog liknelsen om ormbarnet som leker med musbarnet men kommer hem till sin a foraldrar och blir intalade att de ar fiender. Daremot ser hon inte sig sjalv som intalad nagot och der inte pa nagot satt hur saken skulle kunna varit annorlunda.
Jag forsokte lite med att kanske se till personen ocfh inte dra alla over en kam, men det ar svart da araberna inte ens ses som manniskor. Hon forstod helt enkelt inte tankegangen.
"De inkraktar pa vart land och vi var har forst. Araberna har manga lander att bo i sa varfor ska de vara i vart? Vi har bara ett land."
Skrammande for att komma fran en sjugosexaring, den nya generationen.
Tal, som ar trettioett, ar lite mer genomtankt, dock i exakt samma asiktsbanor. han kan se paraleller med dodandet av andra manniskogrupper, men ar arlig och oppen med att han blir glad som idag nar han fick reda pa att 245 palesinier dodats i en bombrad i Gaza. 
"Alla var terrorister, och om det var nagon eller nagra "oskyldiga" som dog sa gor det inget, de dog for en god sak."

Jag masta saga att jag ger mig lite lattare an Sebbe i sana har diskussioner som ar lite mer angelagen om att i alla fall forsoka vanda dem till fredsmaklare. Ironiskt nog vill Tal jobba med fredsarbete, men han ser inget hopp i konflikten i sitt eget land, dar ar han en soldat, och aven m det bara ar en manad om aret sa maste han vara konsekvent i sitt hat aret runt.

Det har ar nog forsta gangen jag kommer i kontakt med den har typen av riktig fundamentalism och okunnigheten sa stor, viljan till objektivitet sa liten och skygglapparna sa ogenomtrangliga sa att jag blir skramd pa riktigt. Fantastiskt trevliga och karvanliga manniskor med nagra av de sjukaste moraliska varderingar jag nagonsin stott pa.

Chockdoktrinen utlast och ar sadeles bombad med elande fran tva hall. Tur var att boken avslutades med ett kapitel hoppfullt om framtiden, sa de tankarna for nu kan laggas at sidan i vantan pa bearbetning. 
Kul att hora att Thomas fatt den i julklapp. Det ska bli kul att se vad du sager.  

Etiketter:

5 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

När jag var tonåring läste jag en intervju med Animals, en av mina större favoriter. Fåniga frågor som bästa mat etc , men på frågan om vad han tyckte sämst om sa trummisen Steel BIGOTS. Fanatiker fick jag det till, även om Tyda har en del andra varianter, och det fastnade i mitt minne.

Tyvärr har Palestinafrågan några konfliktpunkter som inte kan lösas i enkla kompromisser; bosättningarna och flyktingfrågan, en måste ge sig. Läget är binärt och då måste man löpa hela linan ut och demonisera varandra. Det blir hysteriskt och svårt att prata./Thomas

29 december 2008 kl. 16:31  
Anonymous Anonym sa...

Gott Nytt År från mamma som just kommit från Öland. Åker till Ulf och Birgitta om en halvtimme och firar där. Skriver mer till dig i morgon. Puss och Kram!! Mamma

31 december 2008 kl. 08:42  
Blogger Tjutberg sa...

Vill säga att mitt mål egentligen inte är att omvända dem, så naiv är jag inte. Mest vill jag förstå hur de tänker, ibland tänker även fundamentalister och ibland kan de tänka på underhållande (tragik-komik) sätt.
Att jag sitter och drar paralleller och liknelser gör ju att jag också måste tänka till.
Jag har fortfarande inte hittat någon rationell grund till att konsekvent favorisera människor över alla djur men jag gör det i alla fall. En artist (inte rasist, utan art-ist) med klart fundamentalistiska åsikter med andra ord, tur att det är mer socialt accepterat.

Jag känner det mer som att de helt slutar tänka och bara går på känsla, och deras känslor för araber är inte goda.

Det påminner om tanten som listade onda och goda stater och mormonerna. De är helt inkörda. Jag inbillar mig i alla fall att vi är lite mer flexibla och öppna för nya perspektiv. Hittills har mormonerna varit bäst på den fronten, de har i alla fall diskuterat det.

31 december 2008 kl. 11:08  
Anonymous Anonym sa...

När jag läst era betraktelser över mötet med mer polariserade ställningstaganden än vi vanligen håller oss med här i svedala inser jag att jag tror att alla människor trots allt har alla känslor och åsikter inom sig. Men att olika saker kommer till uttryck beroende på kunskap, erfarenheter, omgivning och lite ärftliga faktorer. Det finns många, tror jag, israeler, och judar i diaspora, som avskyr den polarisering som skett och gärna skulle "dela med sig". Många av dessa har lämnat landet och ingen kan bortse från den fara som faktiskt presenteras från den andra sidan. Argumenteringen för en öppnare israelisk hållning blir svag.
På samma sätt tror jag att det finns många tankar i huvudet även hos de israeler ni mött, även om bara en sort kommer ut just nu. Jag vill inte tro att det finns genuint onda människor en masse.
Bara en massa idioter fullproppade med hatisk smörja, för den som tycker att det föregående var väl eufemistiskt. Men på nå't sätt ska vi komma åt dom.

Samora Machel, Tutu (och kanske Mandela) är mina hjältar i sammanhanget.

5 januari 2009 kl. 15:39  
Anonymous Anonym sa...

Spännande att höra era tanker1 Vi är väl alla "insnöade" i vissa sammanhang, kanske..Men visst är det skrämmande med så fastlåsta positioner, har svårt att föreställa sig hur israelere och palestinere någonsin skal kunna ändra sig, kompromissa, tänka ytt, tänka om...Hur ska det någonsin komma någon lösning på detta ? Man kan ju föreställa sig hur alla, "hjärntvättas" i det militäre, först 2 år, sen någon månad varje år- svårt att mena något annat då-!
Och apropos diskutionslusta: Thomas har fått en bonus-julklapp av mig:"Extra! Allt om Naomi Kleins Naken Chock. Exklusivt avslöjande- allt om kejsarinnans nya kläder" av Johan Norberg och Boris Benulic. Den avslöjar alla påstådda faktafel och lögner i hennes bok. Så nu kan ni fortsätta att diskutera!!vi återkommer i ämnet!
Ha det trevligt vidare!/ Hanne.

6 januari 2009 kl. 15:11  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida