På vandring utan kluven käke...

Valar, sjöelefanter, pingviner och förstenade skogar sedan sist. Helt fantastiska upplevelser som i brist på uppkoppling och tid får berättas muntligt när vi kommer hem. Bara att få se en knölval och dess unge på två meters håll, och att vid horisonten få se två 14-tonsdjur samtidigt hoppa så att hela se jättelika kropparna låg ovanfår vattenytan, den är nog bland det häftigaste jag sett. Men hela historien? Den som väntar på något gott...

Vi lämnade Puerto Madryn och Peninsula Valdés och efter en liten detour till Sarmiento och den fossiliserade skogen, kom vi så över Magellans sund och till Ushuaia, omringat av fantastiska snöklädda berg och en arkipelag som vetter ut mot sydatlanten och södra ishavet. Frisk och kall havsluft och alla blommor som som sagt får en att känna sig riktigt hemma. Sedan sist kan jag lägga kungsljus, hallonbuskar och prästkragar till listan över synad flora, och det ska finnas guckusko, även som jag inte spottat den än.
Vädret är väldigt ombytligt och solsken, lätta brisar och femton grader byts snabbt mot regn, hårda vindar och fem kalla grader.

Efter lite snack på campingen med lite trekkingfolk (varav en svensk, Daniel, jag tycker mig se Sebbe berätta lite om. Jag besparar er dublettbeskrivning. En riktigt kul kille.) gav vi oss ut på en tredagarsvandring i de andinska fjällen. Utan karta visade sig, och det hade kunnat bli en riktig hardcorehajk och inte leden varit rösad så bra som den var.
Första dagen tog vi oss upp till en liten glaciär med tillhörande smältvattenssjö. Vi hade kommit iväg ganska sent så vi nöjde oss med den 500-metersstingningen, upp och ner, solbad, och en liten tur att leta sovplats innan vi slog upp tältet. Sysselsatte mig med lite dammbygge för att hålla värmen tills solen gick ner. Är det något som jag aldrig kommer bli för gammal för, så är det att dämma upp bäckar, och elda, men några tändstickor hade vi inte.
Vaknade och käkade honungsmacka och ett par kokta ägg. Slog ihop tältet och gav oss iväg igen. Det tog en fyra-fem timmar att komma upp till glaciärlagunen som vi bestämt skulle bli nästa etappstopp. Fantastiskt vackert på vägen upp, när träden tog slut och man trodde att kalfjäll skulle ta vid, möttes vi av en stor härlig sommaräng insprängd på en norrsluttning mellan topparna. Vi hade god tid på oss och kunde kosta på oss att stanna till och slumra till lite i solen. Inte så dumt att vakna med den utsikten och omgiven av ett gult hav av maskrosor och smörblommor. Härligt!
Lagunen var dock ett riktigt köldhål med blåst och snöfall, men en hygglig tysk gav oss en tändare så vi kunde tända en brasa att värma oss vid. En canadensare, Trevor, som delade med sig av lite varm mat att lägga till vår medhavda kalla matsäck, och han gjorde oss sällskap tills det var dags att lägga sig. Natten var kall och jag sov dåligt men lite kaffe på morgonkvisten innan avfärd gjorde gott. Vi hade vinden i ryggen genom Paso de la Oveja, passet som var målet och vändpunkten på vandringen och tur var nog det uppför den ganska branta sluttningen. Sista biten gick fort och vi var nog nere på fyra timmar. Problemet låg i att ta dig tillbaka till stan. Några kilometers marsch på landsvägen innan vi fick lift de sista kilometrarna.
Fantastiskt skönt att duscha och som på beställning kom hällregnet just som vi var klara med allt. En riktig dunderskur.

Har tvättat alla kläder som var indränkta i sur rök efter vandringen (urk!) och bussen till Punta Arenas går i morgon bitti, så snart är vi på resande fot igen. Skönt! Man klarar bara av ett viss antal dagar i samma stad och med samma människor, sen känner man att man vill vidare. Konstigt nog är det så att så fort man blir hemma och bekvän på ett ställe och tar ner guarden en smule så hinner man tänka lite för mycket och trättheten tränger sig på. Det bästa är att hela tiden vara på tårna och på resande fot för att behålla fokus. Då går tiden fort och tid att längta hem, det har man inte. Även om det, vad jag förstår, i alla fall inte är så mycket väder att längta hem till.

Kognitionsvetare (Linköping), Arkitekt (19,7) och IndEk (19,5) kasserade och in på femte- och sjättehandsvalen. Surt, men vad gör man. Just nu öppen för förslag:P