In nausea veritas

Efter en vilodag (las sangliggande, yrande, spyende och rannskitande, forf anm.), ett mindre kart aterseende av Montezuma (IV!), ar nu La Paz, Bolivia under belagring. Da vi tappat en dag ar det lite av en spurt for att hinna med allt det jag vill visa Sandra har i den stad som jag pratat mig sa varm om. El Alto skall upptackas, Zona Sur genomfikas och souvenirer inhandlas.

Man sager ibland att droger far en att se sanningar i berusningen, men jag tror bestamt att hojdsjuka, vatskebrist och frenetiskt hulkande over toastolen kan gora detsamma.

Jag har nog forstatt varfor jag inte skriver har pa bloggen sa mycket den har resan. 

Hemlangtan ar helt enkelt inte lika stark nar man har hemmet med sig, alltid vid sin sida, baddande panna och tittande pa sig halogt fran andra sidan sjuksangen, leende, surande och trugande efter glass varje eftermiddag da solen kanske, eventuellt nagon gang tittat fram.

Sa bloggen, vi far se nar det blir nasta gang vi ses och hors, men att skriva av sig sina tankar blir liksom inte lika viktigt nar man kan prata av sig, oga mot oga, med nagon man tycker valdigt mycket om.

Och till alla er darhemma.

Vi ses snart!