En inre resa...

En man måttar några tunga slag med den slöa yxan och hornen tillsammans med skulten skiljs från det flådda tjurhuvudet, som med hjärnan blottad stirrar ut i evigheten. Luften osar av köttet som är upphängt i ståndet bredvid.
Bolivia har gett mig ett brutalt välkommande till verkligheten och den gamla stympade damens tårfyllt guturala vädjande efter växel från terminalen ringer fortfarande i öronen. Man går förbi, man hör, man ögonen flackar snabbt bort och golvet blir den tillflykt man behöver.
I vart och vartannant gathörn möts man av blickar som undergivet och ledsamt leker med alla tankar och all medkänsla, som sköljer genom kroppen. En medkänsla som när självbevarelsedriften tar över blandas med och tas över av ett förargat ömkande förakt.

"Ta dig samman människa."

Man vill inte att det skall finnas där, men likförbannat är känslan standigt närvarande. Jag känner hur min egen känsla av hopplöshet över situationen förvandlas till ett skrämmande förakt som jag förgäves försöker hålla stången. Det må vara en produkt av trötthet, men mest känns det som ett desperat försök att urskulda mig själv. Det är lättare att ge dem skulden för sitt lidande.
Hur jag än vänder och vrider på det kommer jag inte fran till hur jag ska agera. Vad bör jag göra? Vad skall jag göra?

-----------------------------------------------------

Just nu på 4070 möh och jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes. Vartannat andetag måste vara ett djupt ett om man ska få i sig så mycket syre som kroppen vill ha. Uppförsbackar med ryggsäcken är en liten pers och en huvudvärk, mest som ett ständigt tryckande, påminner en hela tiden om vart man är. Här är man olik, här är man vilse. Nu har resan börjat på allvar!

Körtelsmörgas och en smak av livet pa luffen...

Sa sitter man har igen!
Det var ett tag sen, det maste jag medge, men ibland maste man tillata sig att ta en liten paus i rapporterandet. Inspirationen har helt enkelt inte funnits och jag ska saga att man inte chockas pa samma satt langre av saker som tidigare var udda, man hardas och kommer in i nagon typ av vardagsbackpacking. Att sen bristen pa internet har varit ungefar densamma har saledes inte gjort nagot. Det far bli ett freestyleinlagg idag for dagboken hjalper inte mycket just nu.

Sa, var ar vi nu? Var har vi varit?
Vi akte fran Bariloche till Santiago, en jattefin stad i femmiljonersklassen omgiven av fina snokladda berg och med manga fina parker att slappa i. Lite couchsurfing och lite hostel.

Vi akte en bit norrut till Los Vilos for att halsa pa Sebbes kusse Paulina, hennes morforaldrar och morbror Tito. Helt underbart lyckat med sol, strand, hoga vagor, god mat och mycket gott sallskap. Underbart trevlig familj!
Paulina slog folje med oss till Valparaiso for att kanna av nattlivet. Om vi gillade Santiago sa var Valparaiso annu battre. Hela staden ar byggd pa tiotalet kullar som sluttar ner mot havet och vyerna over den vidstrackta bukten ar helt fantastiska. De tva dagarna som vi bestamt oss att ge staden blev intensiva med mycket promenerande pa dagarna for att se allt och utgang pa natterna. Tva utekvallar i rad satter sina spar, i alla fall nu nar man inte ar van, men grymt roligt var det. Dansa natten lang ar inget man ar direkt bortskamd med:)

Tog sista bussen till Mendoza dit vi anlande vid femtiden utan en blund sa terminalgolvet fick som mangen annan gang tjana som sovplats ett par, tre timmar innan affarerna skulle oppna och vi blav bortkorda av vakterna. Som tur var hade vi fatt svar fran soffa...

Just nu kommer vi fran Museo de Artes Modernas i Mendoza. Lite i abstraktaste laget for min hjarna, sarskillt i den trettiotregradiga varmen som rader. PET-flaskor med vatten stallda i monster och suddiga foton med losryckta ord ar lite for avancerat for mig tror jag?
Vi bor hos Hugo och hans attaariga dotter i en forort en bit utanfor centrum, och dagarna spenderas lasandes i nagon park eller dikterandes meningslosa men ack sa intressanta listor; senast utdoende yrken (se bifogad lista).

Igar var vi pa restaurang och jag fick nu klart for mig varfor det finns sa otroligt mcyket losspringande hundar har nere. Nog for att manga ar gatuhundar och hemlosa, men kulturen har vad galler hur man huserar sin hund ar lite annorlunda. Hugo hade tidigare forklarat att han hade med sig lite hund overallt, och nar vi skulle ata var inget undantag. Skillnaden i Sverige ar att man har kvar sin hund i bilen medan man ater, har lamnas den okopplad utanfor restaurangne att gora lite som den vill. Nar vi sedan skulle ga visslade Hugo pa vag till bilen och huden kom som skjuten ur en kanon springandes fran kvarteret mittimot. Till historien skall tillaggas att vi nu alltsa befann oss i centrum av en miljonstad.

Vi blev rekommenderade en Lomito, en smorgas med kott, som vi inte riktikt visst evar det var pa och bestallde in. Vart sallskap visste inte riktigt vad det vi at var heller, men efter att jag, innan jag hunnit ta en tugga, fatt en forklaring, forvandlades min kulinariska upplevelse till en smarre psykisk pers. Nog for att det inte smakade sa mycket, men att det fettdrypande sega "kottet" i min smorgas var nagon typ av körtel, gjorde att jag fick kampa lite mer for naringen. Jag fick i alla fall i mig den, och till och med den sjalvutnamnde inalvskvarnen Sebbe var imponerad. En seger!

En annan liten iakttagelse som inte riktigt skulle vara okej i hemlandet ar hur spadbarn flangs runt i bara blojan for att skona dem fran varmen, men utan en tanke pa solen som ska vara varldens farligaste just har. Visst, de har battre pigment, men nog maste det val vara bra farligt?

------------------------------------------------------

Och nu som lovat ett litet smakprov av det som vi sysselsatter oss med nar vi roar oss.
Kanske sager det mer om vara flickvanner som star ut med oss hemma. Vem vet?
Tillägg välkomas!

Kittelflickare
Tunnbindare
Bödel
Rackare
Positivhalare
Kusk
Starrstickare
Page
Dräng/Piga
Upptäcktsresande
Typsättare
Perukmakare
Bard
Väpnare
Lykttändare
Valharpunist
Amma
Kastratsangare
Smäcka
Urmakare
Aderlatare
Rasbiolog
Sumprunkare
Rallare
Flottare
Dasstömmare
Borstbindare
Gravgrävare
Fyrmästare
Provsmakare